Nu ska jag ur det här!

Pallar inte att inte kunna få sova i lung och ro så fort det blir helg. Alltid är det nått som ska oroa mig/väcka mig. Kan inte leva så här längre.
Om jag så ska behöva bli "hemlös" igen, så måste jag ta mig härifrån. Den här situationen är ohållbar!

Relationen jag lever i handlar idag inte så mkt om OSS , utan det är du på ditt håll och jag på mitt. Andra människor tar mer plats i ditt liv än vad VI gör nummera. VI ses knappt och du verkar vilja ha det så. Vad finns det då för mening?  Tilliten jag engång hade till dig och drömmarna VI delade, krymper allt mer och mer. Tilliten är redan ett minne  blott.

Kanske kan vi forsätta våran relation?, men under dom här förhållandena kommer den inte att växa sig starkare. Att varje helg behöva oroa sig och få sin oro bekräftad på antingen det ena eller andra sättet. är någon som jag för länge sedan borde lämmnat bakom mig med en annan person än dig. Ändå valde jag att återigen hamna på den platsen där JAG inte får rum att existera men ändå ska finnas.

Gode Gud hjälp mig att finna kraft att se en lösning att hitta mig ett tryggt varmt hem. Orkar inte den här kylan!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0