Total förvirring!

Besvikelse ,skam och bitterhet är en bra start på dagen...
Det känns som om jag återigen ska kvävas , jag vet ju! Men kan inget göra men som vanligt är jag där och pillar och petar.
Orkar och kan faktiskt inte känna någon tillit alls till dig just nu. Du svek mig igen! Men jag tror inte du ser det....tyvärr.
Frågar mig själv gång pågång, är det så här jag vill ha mitt liv? Om jag inte vill ha mitt liv så här, hur ändrar jag det då?

Har många gånger ångrat att jag gjort den här bloggen officiell, jag vill kunna spy ur mig allt i minsta detalj. Men med respekt för andra människor kan jag inte.

Just nu sitter jag mest med rädslan för att bli ensam om jag börjar sätta mina gränser punkt till pricka. Är jag rädd för att bli ensam för att jag inte står ut med mig själv? Eller för att saknaden och kärleken är stor? Just nu verkar jag inte kunna se skillnaden.

Helst av allt skulle jag vilja slita mig själv i små stycken, en för varje känsla och sen försvinna.
Total jävla förvirring på hög nivå!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0