Trick or Treat?
I min värld existerar inte treat, så jag får vell välja trick!
Känner mig ruggit upp och ner, väldigt ensam osv. Alla dessa hemligheter håller på att äta upp mig inifrån. Vill bara spy ut dom på hela världen. Spotta ut allt mitt raseri, få domedagen att anlända!
Gode gud låt det bli tisdag någongång så jag slipper gå och bära den här tunga ryggsäcken som egentligen bara bär på luft. Luft som engång vart den enda luften som jag kunnat andas för överlevand.
Tror vårt besök imorrn, kommer lätta mitt hjärta iaf för stunden. bara det inte blir en "treat" som sen utvecklar sig till ett "trick". Det är den värsta sortens tricks jag vet!
Har haft mkt tankar på livet och döden...undrar vad är det för värld vi lever i? Vad får "dig" att inte känna dig älskad? Om inte du är älskad, hur ska jag då kunna vara det? (ta hand om dig, du vet vem du är )
Livet är som sagt upp och ner kors och tvärs, men rullar ändå vidare och vägrar stanna till. Känns som att vi lever i flera olika små världar, var och en av dom med sin egen tidrymd. Och i dom alla finns ett kosmiskt kaos.
Men jag tar mig igenom det här! För hur mörka vägarna än tycks vara så måste det leda till ljus nånstans någon gång...
Känner mig ruggit upp och ner, väldigt ensam osv. Alla dessa hemligheter håller på att äta upp mig inifrån. Vill bara spy ut dom på hela världen. Spotta ut allt mitt raseri, få domedagen att anlända!
Gode gud låt det bli tisdag någongång så jag slipper gå och bära den här tunga ryggsäcken som egentligen bara bär på luft. Luft som engång vart den enda luften som jag kunnat andas för överlevand.
Tror vårt besök imorrn, kommer lätta mitt hjärta iaf för stunden. bara det inte blir en "treat" som sen utvecklar sig till ett "trick". Det är den värsta sortens tricks jag vet!
Har haft mkt tankar på livet och döden...undrar vad är det för värld vi lever i? Vad får "dig" att inte känna dig älskad? Om inte du är älskad, hur ska jag då kunna vara det? (ta hand om dig, du vet vem du är )
Livet är som sagt upp och ner kors och tvärs, men rullar ändå vidare och vägrar stanna till. Känns som att vi lever i flera olika små världar, var och en av dom med sin egen tidrymd. Och i dom alla finns ett kosmiskt kaos.
Men jag tar mig igenom det här! För hur mörka vägarna än tycks vara så måste det leda till ljus nånstans någon gång...
Läs gärna texten... det är DU&JAG inte sant?
Kommentarer
Trackback