G-code

Har just läst ut den sjukaste boken jag läst någonsin, Snabba Cash -Jens Lupidus. Sjuk på många sätt är den men det som fascinerad mig mest var tonen språket hade, dom sjuka vridningarna på ord, ordlekarna. Storyn i sig är vell på sätt och vis ganska klassisk när det kommer just till "knarksagor" med ett stort undantag för den skarpa nyanseringen av karaktärerna. Otroligt bra understories. Fantastisk, läs den!

Har kännts skönt att fly in i boken igår och idag.
Hade en ganska jobbig dag igår med ett jävla nerpressande och sorterande av känslor. Helst av allt ville jag nog bara gråta skrika och hata. Och allt utan någon direkt anledning. Slutsatsen är sorgen som jag aldrig vill släppa in helt och inte heller släppa taget om. Givetvis pratar jag om min mormor, ingen har någonsin betytt mer i mitt liv. Jag blir fylld av skam också när jag tänker på henne. För att jag inte besöker graven, för att jag ljugit, för att jag vart för feg osv osv. När slutar det göra ont? Hur ont kommer det att göra?
Låg igår och undrade, varför hon inte hälsar på mig "från andra sidan"? Tröstar mig , talar om att allt kommer ordna sig? Smeker min kind?
Nu undrar jag skulle jag vilja det, att hon kom? Skulle hon inte då se vilken dålig människa jag är, diskar dåligt, städar dåligt ...? Åter skam, skuld och ångest!

Hoppas på en bättre dag imorgon