Kluvet i huvet,hjärtat och håret
Nu var det ett tag sedan jag skrev igen och under den här veckan har det hänt en heldel. Både posetiva och negativa.
Har bland annat vart och kapat av mig min risbuske till hår, otroligt skönt kan jag säga men fortfarande jävligt ovant. Håret är verkligen mitt allt! Och nu jävlar ska jag sköta det!
Har vart hurtig och införskaffat ett träningskort oxå så nu finns det ingen anledning att smita undan.
Igår var jag och Jocke på en riktigt trevlig prommis till "hemligaberget" med Hera, var tok mkt snö med is under påvägen dit och gissa vem som självklart drutta på arslet?!
Har även passat på att avmaska hundarna och ingen mask blidde det den här gången heller och glada är vi för det!
♥ Min älsklingsvän har äntligen gjort sin operation, och den gick bra :) . Hoppas nu bara att läkningen går lika fint och att hon orkar hålla sig stark trots omständigheterna .
Längtar tills det blir lördag och vi får träffa dig! ♥
Känner mig just nu väldigt kluvven, har jag rätt att må så här bra trots att dom runtomkring mig mår skit? Kanske är det min tur att vara stark och finnas till för dom?
Eller är det bara så att jag äntligen kan se skillnaden på min smärta och andras? Välja hur jag ska handskas med min mammas återfall och inte göra det till mitt problem? Att förstå men inte översympatisera? Finnas där men inte ta över?...
Det är så det känns iaf, jag hoppas att jag gör rätt. Att jag inte omedvetet förtränger!
Oj vikket konstigt inlägg det blev...men min världen ter sig lite upp och ner just nu.
Har bland annat vart och kapat av mig min risbuske till hår, otroligt skönt kan jag säga men fortfarande jävligt ovant. Håret är verkligen mitt allt! Och nu jävlar ska jag sköta det!
Har vart hurtig och införskaffat ett träningskort oxå så nu finns det ingen anledning att smita undan.
Igår var jag och Jocke på en riktigt trevlig prommis till "hemligaberget" med Hera, var tok mkt snö med is under påvägen dit och gissa vem som självklart drutta på arslet?!
Har även passat på att avmaska hundarna och ingen mask blidde det den här gången heller och glada är vi för det!
♥ Min älsklingsvän har äntligen gjort sin operation, och den gick bra :) . Hoppas nu bara att läkningen går lika fint och att hon orkar hålla sig stark trots omständigheterna .
Längtar tills det blir lördag och vi får träffa dig! ♥
Känner mig just nu väldigt kluvven, har jag rätt att må så här bra trots att dom runtomkring mig mår skit? Kanske är det min tur att vara stark och finnas till för dom?
Eller är det bara så att jag äntligen kan se skillnaden på min smärta och andras? Välja hur jag ska handskas med min mammas återfall och inte göra det till mitt problem? Att förstå men inte översympatisera? Finnas där men inte ta över?...
Det är så det känns iaf, jag hoppas att jag gör rätt. Att jag inte omedvetet förtränger!
Oj vikket konstigt inlägg det blev...men min världen ter sig lite upp och ner just nu.
Kommentarer
Trackback
