G-code

Jag har kommit till en slutsats om varför saker och ting blev som de blev, mitt mående osv.
Hittade ett block där jag skrivit lite dagbok iof inget häpnands väckande, men verkligen galla med bitterhet över livet. Så slog det mig för en stund sedan att mitt "val" att tappa fotfästet berodde på att jag var så jävla less på att vara duktig!
Speciellt när duktig inte gav mig något, det hade jag ju fått erfara flera år tidigare. Men ändå valde jag att hamna i samma cykel igen. Konstigt med tanke på kunskapen.

Men att balla ur är tyvärr något som tydligen hjälpt mig hela livet i olika sammanhang. Tragiskt!
                                       

Idag försöker jag balansera mitt liv , det är svårt men det går bättre än att hamna i antingen svart eller vit zon. Jag gör saker för mig själv och inte för andra längre! Jag väljer att vara duktig för min egen skull för att nå ett mål eller helt enklet bara må bra. Inte för att imponera eller höra "folkets" jubel ( som aldrig kommer). Jag är "stygg" när jag vill och känner att det behövs, inte för att såra andra eller mig själv utan för att vara på det klara om hur jag känner.
Jag lovar mig själv heller ingenting längre, däremot siktar jag mot mål och nöjer mig med att komma så nära som möjligt.

Vissa dagar är självklart sämre än andra och ibland vill jag inget heldre än att bara få brusa upp och låta någon annan göra ta hand om mitt liv. Men det går längre och längre mellan dessa känslostormar och tankar kring konspirationer.

Har jag fått bättre Självkänsla månne,eller har jag bara vuxit upp?! Accepeterat att infinna mig i gråzon!